Ett dike i Neo-Germania är vackrare än vilken marmorstaty som helst.

Skönhet är ingen evig sanning man kan visa upp på ett museum. Skönhet finns bara i meningsfulla handlingar.

Hellre dikesgrävare åt en riktig folkgemenskap, än kung över marmor som förlorat sin mening.

Vi längtar inte efter estetik eller ära eller manlighet eller vad som än är det senaste modeordet.

Vi längtar efter ett liv där varje handling har en mening.

Ett liv där även dikesgrävaren har sin magi.

Och det livet stavas folk.

Nationalism handlar inte om “ärorik heroism” och “episk estetik” eller nåt.

Nationalism handlar om ett liv där även de lägsta och smutsigaste sysslorna har en äkta mening.

Och just därför att dikesgrävaren är helig, just därför inspirerar nationalism till sann heroism.

Nationalism är kraften som kan få en enkel dikesgrävare att trotsa en hel värld, bara du ger honom en bössa i handen.