Böcker är överskattade. Något som behövs skrivas ner för att minnas är inte längre relevant. Något som ingen längre talar om är inte verkligt. I människans tal, i det folk har sett och minns – där finns den verkliga världen, de verkliga känslorna, de gudar som ännu lever.

Om en gud närvarar så kan folket inte sluta tala om honom. Du kommer höra hans namn i varje gathörn. Du kommer se vittnen sjunga, minnen som glänser i barnens ögon. Men om ingen talar om din gud? Om du behöver läsa böcker för att veta hans namn? Då har han redan lämnat.

Tecknade serier är bättre än baserade böcker. Där finns det i alla fall roliga bilder att titta på. Jag kan öppna en manga och se spektakel, slagsmål och söta brudar. Eller så kan jag läsa en allvarlig ideologisk bok av någon nörd, som tjatar om gudar som redan lämnat oss.

Man ska inte ta böcker på allvar. Böcker är inte verkliga. Böcker är en leksak. Om man ska skriva så ska man skriva om något roligt och spännande. Om man ska läsa så ska man läsa som en fjortonårig flicka läser sina små dramer – uppslukad, för att sedan glömma.