Man kan aldrig ta för mycket ansvar. En mans uppgift är att ta ansvar för det som behöver bli bättre, oavsett om det är ens eget fel eller inte.

Och här är många dissidenters problem: man ser att samhället är dåligt, men använder det bara som ursäkt för att själv vara ett svin.

“Om alla andra gör fel, varför ska jag göra rätt?”

“Om inte samhället bryr sig om mig, varför ska jag bry mig om andra?”

“Om inte kvinnor är muh tradwife, varför ska inte jag vara horbock?”

Så tänker en ynklig själ, motsatsen till aristokraten som vakade medan de andra sov.

Grunden i alla aristokratier/krigarkaster är en grupp män som tog ansvar för de som inte kunde försvara sig själva, fastän de inte behövde göra det.

Den sortens man som kunde ha lämnat stammen och klarat sig på egen hand, men ändå stannade för att vaka över dom som sover.

Jämför det med dagens dissidenter som inte ens kan ta ansvar för sin egen synd, än mindre någon annans.