Det ideala livet är normie-livet. Att göra sin grej så gott man kan, och vara glad åt livets små gåvor.

Det är inget fel på hur vanligt folk lever Det är ramverket det är fel på.

Att vara “dissident” betyder inte att man är bättre, utan bara att man hamnat utanför ramen.

Att vara “dissident” är att leva i ett limbo, där ingen gåva känns verklig. För livet behöver en ram, och utanför ramen finns bara gränslandets spöken.

Det finns inget av värde här ute. Men det är ditt öde att vara här en stund. För man kan inte kan bygga en ny ram från insidan.

Det är inte alls bra att vara “dissident”.

Det ser man så ofta, hur folk blir neurotiska, frånstötande och rentav ondskefulla mot sina medmänniskor. För gränslandet är ingen plats att leva på – oavsett hur polerad ytan är, så är allt som gror här ute sjukligt till roten.

Det här är bara en tillfällig hållplats, ett nödvändigt ont, ett offer för att säkerställa ramen för ett hälsosamt normie-liv.

Du vill inte fastna här. Du vill inte köpa böckerna, eller svälja rödpillren, eller hamna i en telegramkanal. Du vill BORT, tillbaka till livet.