Det är ändå skönt att natten är tillbaka. Lite svalkande mystik. Gäckande dofter som smiter från solens blick.

Själen som går vilse i springan mellan ett träd och en lyktstolpe, som vaggas fram och tillbaka på skymningens bleka hav.

Månen sjunger en enkel visa, rund och glad.

En liten vindpust rörde vid mig, och i samma stund visste jag precis vem jag är.

Jag älskar månen som en lärjunge älskar sin mästare. Och jag älskar solen som en pojke älskar sin första kärlek.

Lustiga trollkarl och lekande flicka – med er två är mitt liv alltid ljust.

Jäklar vad allt är vackert. Jag hoppas hela världen hör mig. Jag vill att ni ska veta.