Jag har en radikal idé: Nationalism som älskar folket.

Inte nationalism byggd på en abstrakt idé om vad folket borde vara. Inte nationalism som vänder verkliga svenskar ryggen till för minsta brist. Inte nationalism som existerar för att beundra sin egen renhet.

Jag har tidigare pratat om att bygga klaner, en egen rättvisa där det gamla Sverige går under. Men det får inte handla om sekter för fånig renlärighet. Allt vi gör måste i slutändan vara till för svensken – att erbjuda henne ett bättre liv där den gamla världen sviker.

Främlingens klaner är inte starka för att de tjatar om självförbättring, även om många medlemmar tränar och slåss. Inte för att de tjatar om andlig renhet, även om många hänger sig åt Allah. Klanen är stark för att den är en familj, med familjens villkorslösa gemenskap.

Klanen och gängen är starka för att de erbjuder mening, gemenskap och rättvisa till människor, som av naturliga skäl, är utanför det svenska samhället. Men när samhället blivit så onaturligt att även svenskar sviks av Sverige – då måste det finnas nya familjer åt henne.

Alla dessa småsaker som så många nationalister är fixerade vid – kroppslig styrka, sexuell renhet, stora familjer, vacker kultur osv. – dessa växer naturligt om människor har en gemenskap de bryr sig om. Uppoffring vilar inte på ideal, utan på familjens villkorslösa kärlek.

Vårt mål är inte att jaga efter renhet, att beklaga oss över hur andra svenskar är degenererade, att tjata dag ut och dag in om politik och ideologier som inte har någon betydelse längre. Vår uppgift är att skapa miljöer där vanliga svenskar är älskade, och därmed kan växa.