Nationalism har blivit som scenen i American Psycho med visitkorten. Man har skapat sin slutna bubbla, sin artificiella manlighet, sin moralism, sen sitter man med samma ideologiska visitkort, hysterisk över samma småsaker.

“Imponerande, få se Paul Allens nakenbilder”

Jag använder kokosolja, jag slonkar äggen, jag solar bollarna. Jag lyssnar på alla poddar, läser alla böcker, har rätt åsikter, köper den gyllenes merch (obligatoriskt).

Det finns en idé om nationalism, en sorts abstraktion. Men det finns helt enkelt ingen där.

Bateman är inte alfa. Han är en hysterisk pojke, besatt av en idé om vad en man ska vara, av att passa in på alla punkter. Hans hjärna har ruttnat av ideologi. Han bryr sig inte om skönhet i sig – han söker skönhet därför att det är trad. För att checklistan säger så.

“Alla andra svenskar är degenererade losers som hatar skönhet och styrka. Alla män är sojapojkar. Alla kvinnor är horor!”

Så rationaliserar Bateman rörelsens politiska misslyckanden. Han kan inte ta ett steg bakåt, och inse att vanligt folk inte bryr sig om hans visitkort.

Poängen med American Psycho är att ingen bryr sig om Bateman. Det spelar ingen roll hur fint visitkort han har, eller om han ens mördat någon. Ingen märker honom, för han är inte en riktig människa längre. Han kan varken skapa eller förstöra – han är bara en ideologisk yta.

Nationalister säger att vi skapar en ny kultur. En kultur där inget nytt skapas isåfall.

En kultur där samma ord och gymbilder snurrat runt i tio år. En kultur där det knappt finns några människor, bara en ideologisk checklista – bara poäng i hur trad och based man är.

Nationalister har övertalat sig själva att deras punktlista på manlighet är jätteviktig för hela världen, och att vi måste beundra alla med rätt visitkort. Hur länge ska vi låtsas bry oss? Om du är bra på att gymma är du bra på att gymma. Varken mer eller mindre än så.

Man kan vara stark, vacker och begåvad, utan att befinna sig i en ideologisk psykos. Och ingen har en plikt att beundra hur trad du är. Nationalister har ett val – att snöa in sig ännu djupare, eller att bli verkliga människor igen, som kan skapa något verkligt åt folket.

Nationalism är ett förbrukat och förstockat ord, ett ord utan passion eller skaparglädje. Ett ord för tomma ytor, för ideologiska visitkort. Ett ord att lämna bakom sig.

Återvänd till världen utanför. Skapa som en människa, älska det vackra och lustiga för dess egen skull.