Det enda jag ångrar är att jag förut lät mitt huvud fyllas av korkad ideologi. “Nationalism” hit och dit.

Alla andra brister i livet – allting korkat, krokigt, ensligt eller melankoliskt – där kan jag ändå peka på något ställe i min konst “Här ledde det till något vackert”

Alla brister och snedsteg är mänskliga, de existerar av en anledning, de kommer en dag att giftas med den högsta skönheten.

Men ideologi är bara ett luftslott, en återvändsgränd, en psykos – fula ord som låtsas värna det vackra, men egentligen bara dödar all äkta skönhet.

Jag lever och skapar i världen efter all ideologi.