---

title: Mannen peakar — Många på högern gillar att prata om hur kvinnor är mest fertila i 20-årsåldern.

Men man är väldigt tyst om att män också är som vackrast i sin ungdom.

Det är ett kollektivt trauma, av att man själv inte levde som en man borde. Att man inte gjorde några stordåd som ung.

Samma män gillar att prata om kvinnan som byte och mannen som erövrare.

Och det är sant – om kvinnan är en träl av annan stam.

Men det har aldrig varit normen inom en stam. Där förhåller sig mannen och kvinnan som riddare och jungfru. Som sol och måne – like och motsats.

Mannen är menad att resa på rövartåg innan han ens fyllt 20. Han är menad att vinna sin egen ära i främmande länder, så att han kan visa sig värdig för sin älskade vän där hemma.

“I ålder och livskraft jämställda “ förenas mannen med sin ungdomskärlek – intill evigheten.

Och visst är det traumatiskt, att ingen av oss gjorde detta som ung.

Antingen kan man låta traumat bli psykotiskt, och prata om sina systrar som trälkvinnor – en kompensation för de erövringar man aldrig gjorde, för den prinsessa man aldrig vann.

Eller så går man vidare.

Men jag är ingen puritan. Jag kommer inte rynka på näsan åt relationer som avviker från idealet.

Tvärtom – alla relationer i den moderna världen är redan missbildade på något sätt, och det gäller att ta språnget ändå.

Det viktiga är vad vi vill ge nästa generation.

Vi är brutna på djupet. Men lösningen är varken puritanism eller cynism, varken att stänga in sig i en bubbla eller att spotta på dem utanför.

Lösningen är romantik – att älska som brutna människor, och likväl bygga en värld där ungdomen kan leva och älska som de är menade.

Som sagt, man ska inte spotta på moderna relationer som avviker från idealet om ungdomlig och ridderlig kärlek. Vi är alla fuckade på djupet, och bygger med det vi kan.

Men någon som förespråkar en avvikelse som något naturligt – han sprider gift i ungdomens brunn.