Folk pratar gärna om att “mannen leder kvinnan”, ända tills mannen måste ta första steget och göra något osjälvisk för svenska kvinnor.

Då blir man plötsligt väldigt berättigad: “WAAAAAH svenska kvinnor är dekadenta, jag förtjänar mer, titta på mig, jag GYMMAR faktiskt”

Att leda innebär även att vara den som förlåter, den som sträcker ut handen, den som ger folket något nytt att leva för, och glömmer det gamla.

Men hela den här “patriarkala” grejen handlade aldrig om att leda sitt folk, utan bara om att känna sig berättigad kring sitt eget kön.

Få saker är lika patetiskt som en man som känner sig berättigad till en prinsessa, utan att själv varit en riddare i sin ungdom.

Och det enda sättet dessa män kan drömma om sin “orörda prinsessa” är genom att drägla över svenska flickor och döttrar, som inte ens gått ur skolan.

Om du hellre blir hebefil än att ta första steget och förlåta svenska kvinnor så är du bara ett perverst äckel, den sorten man slänger i ett träsk.

Både kvinnor och män är vilsna. Men tillsammans kan vi skapa en framtid där våra söner och döttrar kan bli riddare och prinsessor.