Jag har lärt mig att tala och skriva magiskt. Å ena sidan deltar jag i nån sorts hyper-meta nationalistdebatt, å andra sidan vet jag att vanligt folk utanför kan lyssna och gilla. Hemligheten är att jag egentligen inte talar om nationalism, utan om något jag faktiskt känner.

Allt handlar om vibes, och vibes handlar om vem du faktiskt är. Du måste lära dig att trivas med dig själv, för att bli den du är menad att vara. Det är lätt att fastna i ett system, nån sorts “fake it ‘till you make it”. Att göra saker bara för att. Men det är just bara fejk.

Alla vill känna något som är på riktigt. Det är så enkelt. Det finns inga system. Inga regler eller teorier. Det finns bara Liv. Jag har själv letat efter Den Sanna Läran, gjort saker bara för att, eller ljugit om känslor, både inför idéer och människor. Men svaret fanns i mig.

Den här sortens perfekta “episka” ideologi som så många nationalister fastnat i är bara en teater, där både talare och publik är skådespelare. En bubbla, ett förinspelat band som bygger på att alla låtsas känna samma saker. Men vem är du egentligen? Vad vill du faktiskt?