Madonna fångar på sätt och vis essensen i hela 80-talet. Hennes musik är onödigt smutsig och provokativ på ett sånt billigt sätt, men shit slaps yo.

80-talet var i princip att västerlandet medvetet förstörde allt som var heligt med sig självt, bara för att se hur det brann.

I jämförelse är musik från 2000 och framåt extremt genuin. 80-talet var medvetet dekadent på alla möjliga sätt, medan dagens musiker bara är trasiga människor som försöker orientera sig i spillrorna av det som blev kvar.

Att vara vilsen är en helt annan form av romantik.

Oavsett hur mycket en artist som Billie Eilish eller liknande idag försöker spöka ut sig eller vara självdestruktiv så är det inte riktigt subversivt, eftersom allting redan välts.

Det finns tvärtom en sorts oskyldigt rop på hjälp i allting, en längtan efter något äkta.

Ja, det finns något genuint ondskefullt i Madonna, medan Billie Eilish bara är en girlboss som försöker sitt bästa.