Detta liv och livet efteråt är ett och samma. Det är vårt underbara mysterium. Den som är en del av Guds kropp är redan död, och den som redan är död är evig i livet.

Ingenting glöms. Den allra minsta lyckan är oändligt stor. En fana som vajar stolt, i den Vite Konungens hov.

Jag är så oändligt tacksam. För min egen vandring. Och för ekens grenar, där alla stigar en dag ska mötas igen.

Och hur jag skäms, för varje gång jag varit falsk, för varje gång jag gömt mig i skuggan. För varje gång jag inte gett andra den kärlek, som min Konung gav mig.

Snälla, förlåt mig.

Vårt Rike nalkas. Jag får inte bära med mig någon ondska.

Vi ska alla bli riddare.