Jag har pratat mycket på sistone om att vi saknar ett hem. Men vet ni vad? Det är lika bra.

De här tusen åren som vi haft en nation och en uppgift på bordet sen födseln har varit ett historiskt undantag.

Den ariska mannen har alltid varit en vandrare, som skapar sitt eget hem.

Den moderna världen kan förstöra allt, förutom vårt allra äldsta blod. Tusen år av förslappande bofasthet kommer svepas undan inför våra ögon. Historiens äldsta epos kommer skrivas en gång till.

Eposet om den ariska ynglingen, som på helt egen hand vinner ett hem åt sig själv.