Få ord är lika frånstötande som “löneslav”. Vanligt folk behöver jobba, och många svenskar uppskattar ännu sitt jobb.

Alla kan inte leva på att sälja merch. Ska bara grifters, krämare och entreprenörer räknas som fria män? Och om svensken nu är slav, vad gör du åt saken?

“Grrrrr, om du inte har en undergiven hemmafru så är du en CUCK som låter din kvinna tjäna en annan man”

Är det en frisk tankegång? Ingen normal människa har nånsin tänkt så. Svenska mammor försöker bara göra det bästa för sin familj, och du belönar dom med en porrfantasi?

Den här sortens jargong avslöjar bara en liten klick medelklass-strävare, som varken har förmåga eller ens intresse av att hjälpa svenskar.

Om man brydde sig skulle man inte tänka på att “köpa sig fri”, utan att faktiskt ändra förutsättningarna för andra svenskars liv.

Hitler såg ett folk som levde i misär, men han kallade aldrig tysken slav. Han kunde bara inspireras, till att ge den trasiga arbetaren en ny chans.

Men medelklass-nationalisten tänker bara “Tur att jag inte är en av dom. En smutsig plebej som tittar på Netflix.”

Det är inte en radikal handling att slippa ett vanligt jobb. Det är inte en radikal handling att ha en hemmafru.

Politik handlar inte om att vara eller se ut på ett visst sätt. Det är bara intern dygdesignalering. Politik handlar om att ge andra människor något bättre.

Det som dagens nationalister kallar för “ideal” resulterar inte i en faktiskt lösning, utan bara förakt mot vanligt folk och vanliga liv, och därmed till alienering och ideologisk mentalsjukdom.

De enda som har nytta av “idealen” är medelklass-strävare som vill sälja något.