Det är en lögn att vara fascist, traditionalist eller något annat som bygger på det gamla Europa.

Vanligt folk är inte korkade – tvärtom så har de tillräckligt med vett för att inte fastna i abstraktioner. De vet vem som förlorade, och de avskyr stanken av döda lik.

Folket har en kvinnas instinkt. Hon låter sig hellre misshandlas av en segrare, än motta en förlorares smicker. Nationella talar om storheten i vårt folk, men erbjuder henne bara smulor från en förlorad värld. Vilken skam, att våra trasor tvingar henne till smärta och sorg!

Ser ni inte, hur hon längtar efter något nytt? En okänd riddare hon inte vet namnet på, en bortglömd dröm som spökar när dagen gryr. En förlorad morgondag! Men där står nationalismen med sina forna dygder, trashankar som letar efter mynt på historiens kyrkogård och soptipp.

Morgondagens nationalism är anarkisk – urskogens vansinne, facklor och dolkar i natten, rövare som lämnat ruinerna för vildmarkens frihet. En hiskelig ulv som ylar bortom modernitetens murar, som väcker Svea i hennes blåslagna vila. En riddare som sparkar in hennes dörr!