Kvinnlig fanatism är vacker. Trofasthet, som helt enkelt struntar i alla motsägelser.

En man brusar upp mot världen i stora flammor. Men kvinnan är som glöden, stadig och ilsken värme, oavsett vart vinden vänder.

En kvinna följer med sin egen styrka, som glöden följer elden.

Många pratar som om förhållandet till kvinnan handlade om dominans. Men det är inte “based” eller “trad”, utan bara svartmuskigt.

En arisk kvinna är inte undergiven en man, utan fanatisk för honom.

Livet är en vandring utan slut, och en god kvinna tvivlar aldrig på dess stigar.

Alla flammor är rotade i en glöd, och ingen glöd kan existera utan flammor.

Visst är det så att flamman slår den första gnistan, att han sträcker sig mot resten av världen, att han skyddar härden mot alla fingrar.

Men flamman och glöden tillsammans är mycket större än så.