Varför valde Oden att vandra över jorden som en krokig gubbe, och inte en sick physique Evropa warrior? Varför ägnade han sig åt kvinnlig trollkonst och dunkla hemligheter, istället för att maxa sina T-nivåer? Varför visade han sig i djuriska riter, och inte polerade poser?

Tror ni våra förfäder var för korkade för att skulptera vackra gudar, eller levde de snarare nära nog för att veta hur gudarna såg ut? Kanske hatade inte gudarna det krokiga och ruggiga – kanske älskade dessa högsta herrar att klä sig i den lustiga värld de själva skapat?

Kanske är Valhall en plats lika ruggig som den är ädel. En plats för gubbtjyvar och huliganer, för enögda, tandlösa och suputer, för de grovhuggna och enkla – ofullkomliga och lustiga människor, som följde sin skrattande och skrämmande gud mot de största av hjältedåd.

Kanske är Valhall en plats för rasande berusning, för fåniga lekar, för barbröstade valkyrior och lustiga apor till män. Skrämmande och lockande som urskogens gap. Snarare än en polerad spegelsal, där nakna bodybuilders kan beundra varandras renhet ut i oändligheten.

Alla som tjatar om skönhet och renhet, som försöker klättra uppför Olympus med evig självförbättring – kanske är de puritaner med muskler istället för kyskhet, Athens överciviliserade gymnaster i slutet på en tidsålder. Men inte är de Oden i alla fall, vår ruskiga krigargud.