Jag brukar få höra att min konst är en frisk fläkt. Det passar – jag känner samhörighet med vinden. Han är rätt flyktig, och gör sig sällan märkt. Men samtidigt är det vinden som fäller alla ruttna träd. Som ger ljus åt nya plantor, luft i hjältens segel, dans i ungdomens lockar.

Jag har känt en sällsam lycka idag. Som när vinden lekfullt puffar vandraren i ryggen, eller sveper björken i vårens första värme. Jag känner att en ny skaparglädje vaknar, ett nytt och ljust grepp på livet. Att vinden bär drömmar mellan oss – den nya tidens svenskar.