Jag kan inte måla för måleriets egen skull. Jag känner att varje målning måste vara något nytt, att jag annars inte kan röra penseln. På sätt och vis är det sjukligt, men det känns nödvändigt. Konsten måste vara helgad åt det nya, när allt gammalt gått förlorat.

Men när jag är gammal, och vi skapat ett nytt Sverige – när nya hjältar blåst liv i urgammalt blod, och Norden blommat under nya fanor.

Då behöver jag inte skapa på nytt längre, utan bara skildra det som redan finns. Måla, inte som en uppfinning, utan som gåva till vänner.