Tänker på något väldigt skrämmande, när Jesus och Paulus säger att det är bättre att förbrytarens kropp kastas till Satan, än att något mycket, mycket värre händer själen senare.

Man ska vara glad om ens synd straffar sig imorgon, än att man kommer undan tills det är försent.

Och med budet att vända andra kinden till blir den värdsliga rättvisan ännu mer hisnande.

Människan måste lyfta sitt svärd mot det som är falskt och orätt, men det handlar inte längre om personlig hämnd eller agg. Utan att värna de svaga, och rädda förbrytaren från sig själv.

Tänker på denna sång (I hung my head) av Johnny Cash. Dels hur onödig och värdelös ondskan är, men även den skrämmande synen vid galgen, en ryttare vid horisonten, som hämtar brottslingen till riket som komma skall. Förlåtelse!

Medeltidens riddare förstod sig på detta….