Jag har en outgrundlig impuls att lyfta en kvinna ovanför huvudet och kasta henne i en sjö.
Det kanske är ett blodsminne… en bortglömd sanning.
Damen i sjön? Nornorna? Floden nedanför ekens rötter? Ugronordid fruktbarhetsrit?
Mycket att tänka på…. måste undersökas…
Alternativ förklaringshypotes: Jag är autistisk.
Tjärnens mörka vatten, stålgrå skymning som inte vill gå över i natt, en ensam fågels spöklika skimmer.
Vita tyger som svävar, sjunker, lyfter, lukten av dy som blandas med stilla ord.
Ringar på vattnet, tusen portar mellan molnens trasor.
Måste till gymmet… axelpress…