Kaffe är som bäst på kvällen.

När koffeinet blandas med oundviklig sömn, utan hopp om att pigga upp. Istället får energin utlopp i andra sprickor, långt ner i medvetandets tyngsta strömmar. En liten båt på fantasins stjärnbeströdda hav, som gungar efter någon bortglömd harmoni.

En kaffe efter en middag med goda vänner, eller en kaffe vid skrivbordet, innan jag tecknar tills jag somnar. För mig slår det så mycket starkare än en kaffe på morgonen eller innan gymmet.

Nästan så att kaffe lugnar mig nu för tiden, att det försätter mig i en drömsk dåsighet.