Allt är väldigt litet i jämförelse med Jesus, varje synd så onödig och banal.

Men samtidigt är Jesus den enda som kan göra allt litet oändligt stort - den enda som minns varenda skönhet, som höjer en stund till riddare i sitt eviga hov.

Människan, inget och allt på samma gång

Det finns ingen evighet för individen i hedendomen, ingen som minns det man höll kärt.

Innan gudarna fanns något annat, efter dom kommer något tredje - det är släktet som går vidare, och varje liv är blott ett offer för att solen ska gå upp igen.

Men Jesus var det sista offet.

Guds eget blod är det absoluta offret, som ingen kan överträffa.

Inget fanns innan honom, inget finns efter - och ändå var det han som blödde, för alla släktens skull.

Och se - solen går fortfarande upp. Människan sliter och kämpar, för att deras barn ska få leva och växa.

Den enda skillnaden är att nu är det ingenting som glöms.

Förut slet modern och fadern, så att barnen kunde ta deras plats. Förut dog och glömdes dom, för att släktet skulle leva.

Men nu lever både förälder och barn. Nu vandrar hela släktet tillsammans, odödligt mot evigheten.

Och egentligen, vad har de hedniska gudarna att invända?

Så länge en man gör vad han kan för sina barn, så länge han kämpar för att släktet ska frodas, så länge han håller sitt rike vid liv, sitt blod och sin jord - Vad kan Oden kräva av honom, när Oden själv inte kan göra mer?

Hedendom idag är mest ett ideologiskt projekt. Men det ligger ändå i hedendomens natur, då den aldrig gjort anspråk på något större än släktets gång - för både gudar och människor.

Man kan hitta på lite vad man vill, så länge man knyter det till släktet eller naturens fortlevnad

Men då kan man också smyga in vilken dynga som helst, bara man kan vrida tillräckligt på orden.

Hur ofta ser man inte folk prata om “vril” eller “thumos” eller vilken hokuspokus term som helst, bara för att hitta en ideologisk ursäkt för sin egen sadism och ynkliga hor

Men som sagt, släktet och naturen har sin gång, även efter Jesus offer.

Men nu finns det inte plats för några ordvrängare längre. Nu finns det varken tvivel eller gissningar. Nu finns det bara synd och frälsning. Ingen kan smita. Men inte heller ska någon glömmas eller lämnas.

Gud är god, och allt är väl med världen.

Låt oss bygga, kämpa och älska - och låt oss alla mötas igen, där vid ekens grenar.