Inspiration för andra


För min del känns det absurt när jag träffar folk som inspirerats av vad jag skapat. Jag känner mig generad, nästan ilsken – för jag skapar i månens tysta och flyktiga vansinne, och likt månen kan jag bara känna mig överrumplad “Vad gör du här? Du borde sova vid den här tiden!”

Jag skapar bara för hennes ljus, den vilande solen. Min kropp och mitt sinne bränsle för nattens kalla eld, ett skådespel som skiftar från fylligaste kärlek till den tunnaste, mest ondsint krökta knivsegg. Det här angår inte er – men likväl har jag valt den öppna himlen som hem.

Är månen exhibitionist? Njuter han av att tvinga sin melankoliska kärlek på hela världen? Nej, jag tror bara han är korkad. Att han inte vet något annat än att vara himlavalvets hemlösa riddare.

Eller kanske gör han det för vår skull ändå, för att skänka natten sin kärleks ljus.

Månen är ett heligt mongo, och vi behöver alla vara lite som honom, om vi ska kunna se ljuset i denna mörka tidsålderns djupaste natt.


Interlinked pages: