Vi vet innerst inne att det inte finns någon “nationell rörelse”.

“Nationalism” betyder i princip “jag vill inte vara en del av systemet”, men ännu finns ingen ny dröm.

“Nationalism” är ett bra ord för att hitta andra som ställt sig utanför, men i sig är det en återvändsgränd.

Vi befinner oss alldeles i början av svenskens nya rörelse. Vi är nybyggare och mänskliga experiment. Utforskare och äventyrare.

Allt som fastnar i “nationalism” blir bara en cargo cult. Folk som klär sig i resterna av en gammal värld, och dansar en liten dans inför kameran.

Så fastna inte i något bara för att det är “nationellt”.

Om något inte känns bra, säg det. Du behöver inte kryssa alla punkter på cheklistan, du behöver inte lyssna på varje tagning, du behöver inte simpa för nationella “profiler”.

“Nationalism” är inte slutmålet.

Vi är alla ensamma i den moderna världen. Vår stora uppgift är att hitta tillbaka till det verkliga livet och den verkliga människan.

Vår uppgift är att knyta nya band till vårt eget blod, och bygga nya riken på vår egen jord.

Och om något “nationellt” står i vägen, lämna det!

På riktigt, SLUTA SIMPA.

“Nationalism” är bara en hållplats på en resa mot något mycket, mycket större. Du har ingen som helst plikt att gilla allt som är “nationellt”. Den sortens ryggdunkande och falska entusiasm kommer bara se till att vi aldrig lämnar perrongen.