Jag skulle ha varit Hitlers favoritkonstnär.

Adolf Hitler behöver mig för att teckna en magical girl manga.

Tröttnar aldrig på den sketchen, den är så sann. Hitler behövde dig, oavsett om du var en soldat eller en konstnär eller en dikesgrävare.

Det är vad det innebär att ha ett riktigt folk – att du behövs, att dina goda egenskaper är utvalda, för din uppgift här och nu.

Man hör ofta att vi ska “minnas vilka vi är” oavsett om det är svenskar eller vikingar eller grekiska statyer (lol, lmao)

Men den sortens “identitet” betyder inte någonting. Män är inte, vi gör. Vi vill inte minnas, vi längtar efter en ny uppgift, någon som behöver oss.

Jag bryr mig inte om nationalsocialism som ideologi eller ideal eller identitet eller något annat abstrakt system.

Jag vet bara att Hitler skulle behövt mig, att han faktiskt brydde sig om mig, att han hade en ny dröm för mig. Och just därför var han Germaniens sanna hövding.

Det är helt meningslöst att sitta och polera på sin “europesika identitet”. Det betyder ingenting. Det är bara borgerlig status quo med en annan estetik.

Unga män längtar efter någon som behöver dom. Och därför måste vi som unga män hitta saker att göra där vi behövs.

Man kan inte gå runt och vänta på en ny Hitler. Men man kan inse vad det var som gjorde Hitler till en evig hövding. Och man kan försöka vara en Hitler för sin egen gemenskap, för varandra.

I samhällets sprickor sår vi fröet för en ny nation, en värld där du faktiskt behövs.