Alla unga svenskar mår nog dåligt, på ett sätt eller annat. Det blir så, när man inte har någon gemensam framtid. Man kan lyckas rätt bra i livet själv, men något kommer ändå att saknas. Och detta gnager sönder allt. Därför är det så viktigt, att vi välkomnar svensken hem.

Det är så viktigt, att det finns någon som älskar svensken på riktigt. Någon som tror på henne. Någon som visar att hon har en framtid. Hennes händer är fulla av blommor, men hon ser det inte själv. Men jag tror på dig, det gör jag. För vi har en vandring som väntar.

De gamla sagorna finns där ute, och de längtar efter dig. Du är värdefull. Du har en uppgift. Ett svärd som bara du kan lyfta. Ett ögonblick där all vilsenhet och ensamhet blir till klaraste kärlek. Du kommer bli förlåten. Förlåten för allt. Och ges ett liv värt att dö för.