Tycker att havet är sjukt creepy. Alla dessa halvt bortglömda varelser, långt nedanför solen och värmen.

Skal och klor och svävande lemmar, som knappt påminner om någon form. Spöken som fångats i blekt och slingrande kött. Slemmiga färger, en parodi på riddarens broderade tyger.

Vill Gud att jag ska lära mig att älska även havsbottnen som en del av hans skapelse? Eller är det Leviathan själv som lurar där nere? Kraken och Midgårdsormen med sina tusentals krälande lakejer?

Mycket att tänka på…