Högerns största cope är att alla som inte gillar oss måste vara dekadenta losers.

Aldrig har man tagit ett steg tillbaka, och funderat vad som faktiskt saknas. Kanske är man inte så spännande som man själv tror? Kanske har man helt enkelt varit en dålig estetiker?

Det ironiska är att vanligt folk gillar vackra byggnader, vacker konst, vackra människor och vacker natur. Det är högern själv som gör allt frånstötande, med sina ideologiska psykoser. Man är skitnödig kring skönhet, och skyller sen sitt estetiska misslyckande på andra.

Som konstnär blir jag oironiskt mer inspirerad av Håkan Hellström än allt tjat om epic Evropa warriors.

Håkan är genuin i sitt skapande. Han vill bara dela med sig av något vackert han känt. Medan högern bara sluter sig i sin egen bubbla, högfärdig över minsta skärva skönhet.

Självfallet finns det värde i Evropa estetiken också. Det är sättet folk presenterar den på som gör den frånstötande. Om man bara var mindre ideologiskt skitnödig, och mer genuin i sin kärlek till det gamla Europa, så skulle estetiken vara mycket, mycket kraftfullare.