Det ligger inte i germanens natur att skriva ner och bevara. Vi är i grund och botten vandrare, som brinner för livet och lämnar med en smäll.

Det spelar inte så stor roll att vi vet så lite om våra första förfäder – varhelst vi vandrar, där finns det riktiga Germania.

Romarna kan få ha sin eviga marmor och sin nedskrivna historia. Den hänger bara som ett ok över ett förtappat folk, som en frusen yta man kan härma, men aldrig blåsa liv i på nytt.

Germania är något mystiskt och skiftande, en livskraft som blommar med nya färger varje vår.

Vi germaner behöver inte några böcker eller teorier. Det är vi själva som är Germania.

Där det finns en man, en kvinna och en yxa – där finns Germania.

Där det finns en okänd horisont att korsa – där finns Germania.

Vårt hem är den stig vi väljer att vandra tillsammans.

Det är enkelt att vara german, det är bara att leva. Germania är det som du skapar.

En dag ska du dö, och allt du skapat ska försvinna och glömmas. Men det är inte mer med det.

För det är Germanias natur. Germania är inte en bok, utan livet själv, som dör och blommar på nytt.