Varför inte göra livet till ett rollspel? Det moderna livet är ändå inget riktigt liv. Varje meningsfull identitet har dött – kvar är en värld av tomma skal till människor, isolerade atomer som virrar utan mål. Varför inte anamma absurditeten, och dö hjältedöden för en lek?

Det mesta av högern är ändå redan ett rollspel, men ett oärligt sådant, som låtsas att man inte låtsas. Man talar till ett folk som inte svarar, ber till gudar som redan lämnat – ur gamla gravhögar bygger man i huvudet sin svenskhet, medan svensken utanför rycker på axlarna.

Man talar med största allvar om en identitet som inte längre finns, och därför blir man löjlig. Mycket bättre vore att vara löjlig, på största allvar. Att viga sitt liv åt en fantasi, men förverkliga den med blod. Att skapa en ny heroism, ur något mer absurt än moderniteten.

Mycket hellre än bokmalar som försöker pussla ihop forna seder skulle jag vilja se en man som vandrar genom riket, och kallar sig trollkarl. Hellre än politiker skulle jag vilja se riddare som söker den heliga Graal, eller viger sitt liv åt att hugga ner varje vindkraftverk.

Bli inte en ideolog. Bli ett troll under en bro. Bilda inte opinion, erbjud bara ett magiskt svärd till den som dräper samhällets ormar. Bind din animewaifus färger kring armen, och dö i strid för henne. Bara jag slipper det löjliga allvaret, bara jag får se blodet leka.

All sanning har redan dött – men vilket tillfälle att göra världen magisk igen. Vilket tillfälle att hitta äventyr, i en värld som är främmande. Vilket tillfälle för passion, för grymhet – det är bara att bränna ner allt, i en lek som strålar likt solen, och slår som åskan.