Har tänkt mycket på SD:s valsång. SD är BÄTTRE än dissidenthögern på hela le epic framgångsrik nationalist estetikgrejen.

Troligtvis för att SD faktiskt har framgång, och att de helt enkelt ser ut att ha kul, istället för att vara muh based warriors.

Problemet med dissidenthögern är att man hamnar i ett extremt cursed limbo med “radikal men inte nazist”.

Varken hippt och fräscht som en normie, eller “me ne frego” som en hederlig nazist.

Men en dag kommer Wotan återvända och skapa normie-nazism, det BÄSTA av två världar.