Förlåtelse ger styrka.

Att vara svag är att skada sig själv, och den som börjat ser ingen anledning att sluta. För vem bryr sig om någon trasig?

Men det finns någon som bryr sig, och det är inte längre dig själv du skadar, utan Honom.

Och har du verkligen hjärta till det?

Har du hjärta att skada någon som aldrig slutade tro? En vän som aldrig lämnade, som höll ut oavsett vilken väg du tog.

Och inte vilken vän som helst, utan härskarornas egna Gud. Som red främst i varje strid, som härskar över varje kung. Han håller fronten, i väntan på dig.

Det är en svindlande tanke, att han skulle bry sig. Men det gör han. Och helt ärligt, ingen människa är värdig en sådan gåva.

Men just därför måste du vara stark. För att visa dig värdig. För han har förlåtit dig, oavsett vad du tycker om det, och det är bara Honom du skadar.

Folk pratar bara om sig själva. Att du ska vara stark och dygdig för att bli en framgångsrik nationalistman, eller nåt.

Men det handlar inte om det. Det handlar om att någon brydde sig när du var som svagast, och därför måste du bli stark, så du kan göra honom sällskap.

Det finns en härförare, det finns en saga, och du är redan inbjuden, att bli en riddare vid hans hov.

Det gäller bara att gå ut i världen. Förlåt dina egna som han förlät dig. Se till att nästa kärlek är värd att leva och dö för. Bygg för evigheten, och vår Konung ska återvända.