Det enklaste sättet att känna igen en ideologisk återvändsgränd är om folk pratar om “hur man får en kvinna”.

Det är aldrig välmenande. Bara tarmar och galla, bakom något som borde vara vackert.

Om du har en käresta så är livet gott. Om du är ensam så är livet också gott.

Vad jag försöker säga är att en sann världsåskådning hävdar livet, för livets egen skull.

Oavsett vilka personliga sorger man bär på, så kan ett sådant Liv inte sluta ge.

Män som fastnat i “kvinna eller inte kvinna” som världens lag har bara fastnat i sin egen galla.

Låt aldrig en coomer döda din egen kärlek till livet.

Att försöka “få” en kvinna “bara för att” ha en kvinna är något väldigt ondskefullt. Bättre att vara ensam, än att älska falskt.

Det är varken “en kvinna”, eller nån annan man heller, som kommer döma dig vid tidens slut.

Det är en sorglig, hätsk och bitter diskurs, allt som har med kvinnor och “hur man får dom” att göra.

För i grund och botten handlar det om män som satt livet utanför sig själva, oavsett om de behöver “den moderna kvinnan” för att bekräfta livet, eller skylla livets sorger på.

Livet och livets egen styrka kan ingen ta ifrån dig, eller ge dig för den delen.

Det är du själv som väljer: Livets seger, eller evig fördömelse.

Livet behöver inte “få en kvinna”, men Livet längtar efter att kyssa sin alldeles särskilda kvinna.

En oändlig skillnad.

Lyssna inte på folk med “tagningar” om kvinnor. Dom har sina rötter i dåliga källor, och kan bara bära elak frukt.

Lyssna bara till Solen, regnet, och friska vindar. Livet självt, dess styrka och givmildhet.

Kanske blir du kär. Kanske inte. Men Livet har du, nu och för alltid.