Det är ett extremt dåligt betyg för en rörelse att inte engagera kvinnor, för kvinnor är folkets hjärta och puls.

Hela idén om att kvinnor “biologiskt” är fega och bara gör som etablissemanget säger är bara en gigantisk cope, för att nationalismen själv är andligt impotent.

Kvinnor är fanatiker, och fyller sin alldeles egna roll.

NSDAP förbjöd kvinnliga politiker, men Hitler hade alltid en kvinnlig kult kring sig, och lika många kvinnliga som manliga röster.

Och Jesus hade inga kvinnliga lärjungar, men det var kvinnorna som stannade till slutet.

Men vilken plats finns det för kvinnlig fanatism i dagens nationalism?

Nationalismen har kollapsat in i mannen, och 95% av all “kultur” idag är bara olika former av ideologisk mjukporr, och skumma internet-pappor som pratar om sina pungkulor och hur man ska göra för att få ligga

Idén om “Männerbund” är extremt överskattad. Dels för att dagens “Männerbund” ändå inte gör någonting av värde, dels för att den sortens helt manliga miljöer fyller en specifik roll i ett specifikt skede av den unga mannens liv.

Den riktiga styrkan finns alltid i stammen.

Den dagen nationalismen slutar vara ett hem åt penis-teologer och köns-grifters, och faktiskt erbjuder en riktig folkgemenskap och en riktig kamp, så kommer vi se lika många nationella kvinnor som män.

För nationalism handlar om blodet, och blodet är lika mycket kvinna som man.

Det är intressant att Q-anon hade en BETYDANDE andel helt vanliga vita kvinnor som anhängare. Trots att det började som schizo-poster på 4chan.

För det fanns en mystik där. En berättelse. En fanatism.

Och kanske viktigast - det handlade om något annat än mannens eget kön.

Tänk om nationalismen kunde uppbåda en liknande mystik och fanatism hos svenska kvinnor. Och det borde vi kunna, eftersom blodet är mycket mer magiskt än Q-anon och Trump.

Men nej. Det är viktigare att prata om “barely legal aryan PAWGS” och vad man ska göra med sin pung.