Man måste inse att de allra flesta svenskar är medelklass idag och varken vill eller behöver en “revolution”.

Det finns inga svultna arbetare eller revanschsugna soldater eller andra våldsamma maktbaser från 1900-talet.

Dock finns en unik plåga för medelklassen – tristess.

Medelklassen söker identitet, hon söker intryck, hon hoppar ständigt mellan något nytt och fräscht och spännande – en i grunden faustisk tristess, som slösas på massproducerad berusning.

Men det är i slutändan tråkigt alltihop. Många skulle kunna dö för att känna något verkligt.

Man måste vara ärlig med folkets medelklass mentalitet.

Medelklass rimmar illa med förra århundradets politiska krafter. Men vi är inte det förra århundradets barn. Det lönar inte att tala till ingen alls.

Det viktiga är inte varifrån en rörelse kommer, utan vad den skapar.