I en dekadent epok borde politik bara utnyttjas för spektakel och förskingring. Det är vad alla andra politiker gör. Nationalistiska partier avlöser varandra med samma heroiska luftslott – mycket bättre vore att rida tigern, och driva en oseriös politik för sin egen vinning.

Tänk vad mycket pengar det finns i kassorna, som folk inte förväntar sig att få något vettigt för ändå. Varför försöka väcka människor, varför förfäras över allt slöseri? Bättre att vara en heroisk Nero, och skapa sin egen symfoni ur en stad som redan brinner.

Ett projekt för levande och miljövänlig landsbygd? Gratis pengar till mina polare som bygger en klan på landet. Bidrag till kulturlivet? Gratis lokaler att supa och slåss i. Offentlig konst? Perfekt tillfälle att terrorisera dumma borgare med skitpostningar för miljoner.

Tänk vad mycket roligt man skulle kunna bygga, om man bara släppte de strider som redan förlorats. Orka tjata om dekadent kultur, invandrare och korrupta politiker för tusende gången i rad. Är statskassan ett läckande såll utan ansvar? Låt oss fånga några slantar då.

Vår uppgift är inte att rädda en stat och nation som redan dödat sig själv. Vår uppgift är att bygga nya miljöer, möjligheter och drömmar för svenskar, en ny grund att stå på. En dag kommer vi ta tillbaka våra länder, men det kommer inte ske inifrån det här systemet.

Vi behöver nationalistiska politiker. Men inte såna som fantiserar om hur många babbar som ska ut när Sverige äntligen vaknar, utan såna som uppskattar elden. Vi behöver egna pampar och fifflare, egna korkade poeter som ser kommunkassan som sin egen lekplats.

Ett nationalistiskt parti vars ideologi är att snylta pengar och bygga korkade spektakel – inga bistra puritaner som klagar på bröd och skådespel, utan en Caesar som delar ut mest bröd av alla. Folket väntar sig bara rövare ändå – de skulle nog uppskatta en ärlig sådan.