Jag hade två vänner som bara skrattade åt min Hitler-målning, och jag kunde inte låta bli att skratta själv. Jag blev upprörd – betydde min konst så lite, för mig själv och andra? Men jag inser nu att jag prickade rätt – Hitler är den roliga gubben man inte får skoja om.

Jag var helt genuin när jag målade honom som Oden. Men spjutet, svastika-glorian, korparna, den gyllene himlen – det är för mycket för att inte skratta. En hyllning som slår över i ett skämt – men ett genuint och livsbejakande skämt, som när svenska pojkspolingar heilar.

Det är en korkad målning. Den ser ut som något från World of Warcraft eller nåt. Men det är just därför den är så bra. Hitler lever sin ålderdom hos busiga grabbar, och målningen ser precis ut som hur en grabb skulle kunna föreställa sig honom. Ungdomens allvarliga lek.