Fick höra det här citatet från Horace Engdahl idag:

“Problemet med elitism är att den bara får med sig de näst bästa. De bästa identifierar sig med allmänheten och ser sig själva som vanliga”

Summerar dissidenthögern så väl lmao. En “elit” som aldrig gör något extraordinärt.

Det är bra att vara en medelmåtta. De allra flesta är medelmåttor, och gör sin grej i livet alldeles tillräckligt bra.

Problemet med “elitism” är dock att man lockar till sig en odräglig sorts medelmåtta. Den som tror sig vara bättre, men inte kan producera något som är bäst

Vad finns det i dissidenthögerns kultur som kan konkurrera utanför sin egen bubbla? Som faktiskt är bättre och roligare än annan kultur?

Svaret är att det alltid finns en normie som är bättre.

“Elitism” är bara en uppblåst klubb för medelmåttor, som alienerar all genuin talang

Om man bara är normal så får man med sig människor som faktiskt kan saker på riktigt.