Hundar är aristokratiska i det att dom är behagliga och våldsamma på samma gång.

Dom är också korkade på samma sätt som en idealist – vargen jagar för att han är hungrig, medan hunden tar en hopplös strid med glädje, eller springer tills han dör av utmattning.

Heroism är någonting korkat. Vargen är för smart och slug för heroism, han väger bara hunger mot risk. Hunden däremot, han föddes för en uppgift, och han är dum nog att kasta bort allting för denna plikt. Hunden är villkorslös i sin kärlek, och därför blir han heroisk.

I jämförelse med gudarna är vi alla dumma hundar – och det är någonting vackert. Likt hunden måste vi vara behaglig mot allt gott i livet, villkorslösa i kärleken till våra egna. Och likt hunden måste vi kasta bort allting – när vår kära Herre manar till jakt.