Det skulle kännas lite konstigt att vara så där jätteduktig på att måla, som konstnärer förr. Det ligger liksom något fult över vår tid, som inte går att ignorera.

När livet i sig är vackert är det bara att skildra det så vackert som möjligt. Men idag skulle det kännas falskt.

Skönheten kräver en rejäl dos fulhet i vår tid. Men jag ser det inte som en motsägelse egentligen. Hade gudarna velat haft allt perfekt skulle de inte skapat den här världen.

Allt går i cykler, och i en tid som denna kommer konsten att ta sig alldeles särskilda uttryck.

(Det här är inte en cope för att jag är amatörkonstnär, konst handlar om FEELING)