Dissidenter och ensamhet


Det är absurt att man har “dissidentprofiler” som BAP som säger åt sina följare att de ska köpa en prostituerad för att “lära sig” hur man får en flickvän.

Hur långt borta från den riktiga världen är inte en sådan kultur, om vanliga relationer känns mer omöjligt än våldtäkt?

Det ÄR svårt för en man att hitta vänner om han hamnat utanför allt.

Men ALLA har sina egna problem i livet, och alla MÅSTE övervinna sina problem på ett sätt som gynnar folket.

Är man ensam finns det ingen annan väg, än att lära sig hur man bryr sig och knyter band till andra

Den här sortens totala alienation som kännetecknar “dissidentkultur” får en att undra om man ens står på rätt sida.

Var vi på rätt väg skulle vi ha en kultur som STÄRKER folkgemenskap. Som HJÄLPER andra, och därmed även låter vilsna män visa sig värdiga, och hitta sin vän.

Det finns så många ondskefulla, självupptagna och våldtäktsbenägna äckel som sökt sig till “dissidentsfären” just på grund av dessa könsgrifters som lovar hämnd mot världen.

Det är så illa att man måste börja om från början, och bara bygga i verkligheten, fri från all smuts.

Om du håller dig till den sortens kretsar så ÄR DU INTE NATIONELL

I bästa fall är du en vilsen och olycklig man, i värsta fall en framtida sexbrottsling som ska hängas bredvid våldtäktsbabbar där du hör hemma.

Vi MÅSTE hitta tillbaka, till det i livet som faktiskt betyder något

Helt ärligt, det här är VERKLIGEN inte rätt sida att stå på.

Det finns ingen plikt att känna vänskap, att låtsas respektera, eller att försvara en sådan gemensam “dissidentkultur”.

TVÄRTOM

Det finns bara förakt, och behovet av en ny rörelse som kan skapa utan deras tyngd.

Äckel ska äcklets namn få bära.

Spelar ingen roll om dom är “frens” eller inte – dom är inte en av vårt folk.


Interlinked pages: