Problemet med “metapolitik” är att man har oändliga diskussioner om hur man “borde” vara för att “få” (lol, lmao) bestämma.

Men det är helt enkelt den som stiger fram och gör NÅGOT som även bestämmer. Människan är herre över sin egen skapelse, och varken mer eller mindre.

Den mesta dissidentkultur grundar sig inte i någon genuin dröm eller framtidsvision. Inget konkret som den vill bygga.

Bara en känsla av att något är “fel” med världen, och en samling spretiga motreaktioner och kontrasignaler som svar. Glädjelös konsumtion av teori efter teori.

Man börjar i helt fel ände med att fundera på “hur” man vinner. Särskilt om man inte ens riktigt vet VARFÖR man vill vinna.

Men hemligheten är att DU SJÄLV väljer, evig seger eller evig fördömelse. Ett liv där man sålt sin mantel för ett svärd kan ingen ta ifrån dig.

VAD VILL JAG FAKTISKT?

Det är den enda viktiga frågan. Den enda som kan göra livet bättre för dig och ditt folk. Den enda som kan leda till handling och seger.

Man orkar inte kåpa och sjuda kring “metapolitik” hur länge som helst. Man orkar inte spela teater med själen.