Grejen med självförbättring är egentligen att unga svenskar kan knyta vänskapsband kring något. Styrka och skönhet är en bonus, en hyllning till kroppen. Vi kommer inte karatesparka moderniteten – dock är tio, tjugo vänner en kraft att räkna med, något att bygga vidare på.

Antikens män var inte stora för att de var starka och vackra – de blev starka och vackra för att de gjorde stora saker. För att de krigade varje vår. För att de hade ett hav att korsa, nya tempel och hem att bygga. Det är en lek att härma deras yttre – men lekar är gudomliga

Träning är en lek – men även krig är en lek, lika mycket som det är allvar och blod. De band som unga män knyter genom sina lekar är samma band som trotsar en hel värld. Den vänskap unga svenskar bygger genom träning och dumheter på internet är fröet till en helt ny hird.

Jag har inget emot att vår tids höger ibland är kitschig eller överdriven – tvärtom, lekar ska vara roliga, och allt som motiverar unga män att göra något tillsammans är heligt. Det enda jag stör mig på är när folk fastnar i sitt eget huvud, när de dödar sin egen lek.

När leken är att härma gamla hjältar finns alltid risken att man avgudar leken, och därmed dödar det som faktiskt är heligt. Vi måste inse att självförbättring är för oss vad volvobilar är för raggaren, eller rock för skinnskallen – något spännande att samlas kring.

Låt mig vara tydlig – jag älskar bodybuilding, jag älskar teater, jag älskar posering, jag älskar kitsch. Jag älskar att svenskar blir starka, att de skrattar och spänner sig. Vi borde ta leken ännu längre. Klä oss i djurhudar och vråla på gatorna, dansa med spjut och horn.

Lek leder till blod. Glädje till styrka. Vansinne till ära. Att låtsas vara barbarer är det bästa som finns i dagens höger – det är sånt som väcker fantasin hos unga män, som en dag leder till riktig barbarism. Lek ännu hårdare, ännu fånigare – och leken blir hjältedåd.