Oden är de ensammas gud. Han är rövaren vid stigen, och trollkarlen på heden. Han är den hängda brottslingen, och pojken som flytt hemifrån. Och därför är han vår högsta Gud. För det är i gränslandet varje vandring börjar. Vid denna dunkla skymning, som vårt blod vaknar till liv

Alla unga män måste gå igenom ensamheten. Alla ynglingar måste kastas utanför byn, som om de var för smutsiga att ha innanför murarna. Pojken behöver bli ingen alls. Han behöver korsa horisonten, innan han kan återvända hem. Så räds inte ensamheten. Det är Oden som kallar.

Oden kommer återvända i ett svenskt utanförskapsområde, där unga vita män utan framtid eller hopp samlas, för att leva efter sin egen lojalitet.