Om jag skulle beskriva min ideologi så normie-vänligt som möjligt, så skulle jag säga att samhället blivit tråkigt, ensamt och opålitligt, och att jag hellre skulle bryta mig ut och skapa en egen gemenskap och en ny rättvisa. Och egentligen, varför skulle jag säga något mer?

Varför tjata om gamla gudar, traditioner och dygder? På vilket sätt hjälper det att kalla vårt eget folk för degenererat? Det enda verkliga är handling. Det enda viktiga är att få människor att bryta sig ut, att skapa något eget – ideologisk renhet är bara ett hjärnspöke.

Vi är inte bättre än andra för att vi gymmar, läser böcker eller har bra åsikter, så länge vi är fångar i samma system. Tvärtom så är alltihop bara en yta, en simulering av heroism i avsaknad av sann frihet. Vilken arrogans att hävda auktoritet över vanligt folk.

Vårt folk är inte degenererat, bara instängt. Vi har samma blod som för tusen år sedan. Allt som krävs är att människor bryter sig ut – våra sjukdomar kommer botas av frisk luft, och den offervilja sann frihet väcker. Det finns ingen tid att slösa på självgod renhet.