Så många i högern är fixerade vid renhet. De litar inte på blodets styrka. Tror ni inte att vårt blod klarar av lite smuts? Sann skönhet strålar lika mäktigt i den lägsta håla som på den högsta bergstopp. De som äcklas av vår egen tidsålder avslöjar bara sin egen blodbrist.

Vi är inga riddare på vita hästar, eller bortglömda halvgudar i marmor och brons. Vi är smutsiga hundar, precis som alla andra. Så jaga som en hund! Se till att vårt blod får storma på nytt, i ruggiga pälsar och fradgande käftar – i nattens slöja och fullmånes våta ljus.

Tror ni att det är en tävling? Vem som kan fördöma mest, vem som kan härma gamla statyer, vem som kan se ner på fula, ensamma och trasiga människor? Det är bara yta alltihop! Ett tunt skynke av heroism, som hänger över ett inre träsk av unket och stillastående blod.

De har inget blod, dessa som tror sig vara bättre än andra svenskar. Som hånar tjocka huliganer med tatueringar, som skammar kvinnor för att de inte bildade familj med sin oskuld. Hade de blod skulle de se sig själv i dessa svenskar. Hade de blod skulle de älska!

Blir kvinnor inte mödrar? Går de från man till man? Det är inte konstigt, när ingen man erbjuder riktigt blod. Den moderna kvinnan är en hynda – och vi män är hundar! Klaga inte. Älska som hunden älskar hyndan. Se till att hennes nästa kärlek är värd att hålla fast vid.

Framtiden tillhör de svenskar som kan stråla ur smutsen – som kan älska fast de är trasiga, som kan skratta åt sin fulhet, som kan blöda för en vilsen vän. Vi är alla herrelösa hundar – vår tids hjälte stryker utmed gatan i en skabbig flock, med en stolt hynda vid sin sida.