Blodet är det heligaste


Blodet är det allra heligaste. Blodet är vår livskraft och dödsdom i ett, ty allt blod måste flöda. Blodet kräver offer, men med samma blod målar vi Evighetens röda sol. Blodet är vigselringen som binder samman himmel och jord, hjulet som dundrar över världens alla hörn.

Blodet är min moder, som ömsint närde mig vid sitt bröst. Som gav mig min kropp, mitt hem, mina förfäders alla skogar, sjöar och fjäll. Blodet är mitt band till världen. I mitt blod flyter Norden, och över Norden ska mitt blod en dag skölja, med skymningens dånande ljus.

Blodet är min valkyria, som strängt blickar med djupa, förföriska ögon. En flicka med rosiga kinder, vars mjuka läppar manar till död och förstörelse. Hon famnar mig med den djupaste oskuld, och mellan hennes vita bröst ska mitt avhuggna huvud hälsa evighetens salar.

Blodet är min Himmel. I vårt bröst brinner Solen, och på asfaltens mörka duk ska natthimlens alla stjärnor droppa ur vår brutna näsa. I vårt blod flödar gudarna, i blodet stiger de ner till oss, och genom att blöda stiger vi för att göra dem sällskap där ovan.

Blodet är mina förfäder, och mina söner. I blodet är dåtid och framtid ett. I blodet lever samma hjältar som förr. Det som en gång var ska komma åter, och allt vi drömmer om har redan hänt. Genom vårt blod ska Evigheten födas, blomma och dö. Om och om igen.

Blodets kamp är allt. Blodet binder Evigheten till den hembygd vi blöder för – till vår egen jord, vår egen frihet, vår egen flicka. Blodet är vår religion – blodet är templet, elden, offerdjuret och guden som lyssnar. Döpta i vårt eget blod hugger vi Solens rike ur världen.


Interlinked pages: