Att leka barbar är det absolut bästa i dagens nationalism. Och det kommer leda till riktig barbarism, den dag livet blir ett äventyr igen.

Det enda problemet är att folk går händelserna i förväg. Att man gärna vill se sig själv som något mer än lekmästare. Att man kväver leken med sin egen fåfänga, att man distanserar sig med giftig ironi.

Att man tar sig själv på allvar, istället för att leka på blodigt allvar.

Morgondagens rörelse är fortfarande att barn – vår uppgift är att leka. De band som knyts mellan pojkar och gudar i leken, är samma band som kommer trotsa en hel värld.

Dygd och plikt är ord för den stadgade mannen – en lillgammal pojke missar leken, och därmed även kriget.